Det kom ei melding frå Steinar Friis

Han løfta si hand på poetisk vis

Han peikte på laget i Trondheims- by

Som ikkje har tenkt ein tanke ny

Det handla sjølvsagt om kvinner

Som alltid taper- og aldri vinner;

Ein sjølvsagt plass i maktas rom

Noko som alle no snakkar om.

Menn med grått hår i Fiskarlaget

Liknar dei gråe i Kystfiskarlaget

Alle sit stille og venter

Men finn knapt nok plass til jenter.

Når ein les Friis sitt flotte rim

Så kan ein tru at ein kvinnestim

Har kapra sjarken og kystfiskarkaia

Og at menn går rundt- berre i veia

Men når han peikar på Fiskarlaget

Og mangel på vit om kvinne-faget

Så sit han trygt i eit hus av glas

Stein blir kasta- og glas går i knas

Eit venleg tips til poeten Friis

Som skriv så vakkert til kvinnas pris

Ei meining om andres moral og jus

Må følgast med rydding i eige hus.